PRA

PRA är ett samlingsnamn för en grupp likartade ärftliga ögonsjukdomar som drabbar ett flertal raser. Hos hundar med PRA sker en successiv förtvining av näthinnan och dess synceller. De sjuka hundarnas syn försämras gradvis och till slut blir de helt blinda. Det finns inget bot eller behandling av sjukdomen. PRA är ingen smittsam eller dödlig sjukdom och den är inte heller smärtsam för hunden.

PRA är en förkortning av:
Progressiv = sjukdomen inte dyker upp färdigutvecklad utan symtomen ökar efter hand.
Retinal = betyder ögats näthinna.
Atrofi = betyder förtvining. Blodådrorna i näthinnan förtunnas och förtvinar vilket gör att näthinnans funktion blir sämre och sämre.

Symtom

Det tidiga tecknet på PRA är att hunden får nedsatt syn till en början i skymning och mörker. I ett senare blir pupillerna större än normalt och kan i viss belysning ge ett ökat återsken från ögonen. Hunden kan med tiden få svårt att se även i dagsljus. Tiden för denna utveckling kan variera mycket, från några månader till flera år. Hos tollaren debuterar sjukdomen i de allra flesta fall när hunden är 5 år eller äldre.

Hundar med PRA kan leva ett ganska normalt liv i sin hemmiljö, dels för att synen är inte hundens primära sinne och dels att hunden hinner anpassa sig under perioden då synen försämras.

Diagnos

Det vanligaste och enklaste sättet att konstatera PRA är ögonlysa hunden. Det är veterinärer med särskild ögonkompetens som gör en ögonspegling med oftalmoskop. Hunden bör ögonlysas regelbundet vid 3, 5 och 7 års ålder. Hundar som ska användas i avel ska ögonlysas före parning. Ögonlysningen får inte vara äldre än 1 år vid parningstillfället.

Genom att göra en ERG-undersökning (elektroretinografi) kan PRA upptäckas innan hunden visar symtom på sjukdomen. Metoden innebär att man med hjälp av ljusblixtar studerar hur näthinnan reagerar. Detta redovisas som ett kurvdiagram. En frisk näthinna har en karaktäristisk kurva. Vid en ERG-undersökning måste hunden vara minst 18 månader.

Det går också att avgöra om en hund är fri från anlaget eller inte med hjälp av ett blodprov, sk DNA-test. Genom att DNA-testa kan man också se vilka hundar som är anlagsbärare vilket är till stor hjälp i avelsarbetet.

Ärftlighet

Den generella formen av PRA har en regelbunden, recessiv arvsgång. Detta innebär att PRA uppkommer endast om dubbla sjukdomsanlag finns i hundens arvsmassa. Hunden måste därför ha fått sjukdomsanlag från båda föräldrarna, dvs ett sjukt anlag från varje förälder.

Har hunden bara fått ett sjukdomsanlag uppkommer PRA däremot inte. Men denna hund kan mycket väl vara en frisk anlagsbärare och nedärver sjukdomsanlaget till en del av sina avkommor. Eftersom de dolda sjukdomsanlagen inte syns, kommer inte en frisk anlagsbärare att avslöjas förrän PRA upptäckts hos avkomman! Om två friska anlagsbärare paras kan således en del av avkommorna få PRA, en del av avkommorna vara friska anlagsbärare och slutligen kan den del av avkommorna vara helt friska. Anlagsbärarna har därför stor betydelse för sjukdomens spridning och är orsaken till att PRA ibland oväntat uppträder efter flera fria generationer.

En konsekvens av den recessiva arvsgången är att båda föräldrarna och alla avkommor till en hund med PRA bär på anlaget för sjukdomen. Tollaren ingår i SKK:s hälsoprogram vilket innebär att följande gäller:

Central registrering av testresultat
Frivilligt gentest av avelsdjur
Hundar kan förklaras hereditärt fria
Hundar med PRA får inte användas i avel
Anlagsbärare får användas under vissa förutsättningar
Kravet på att föräldrarna till en kull ska vara ögonlysta för att valparna ska registreras hos SKK tas bort.

Ögonlysningen kommer dock att finnas kvar i Tollarklubbens avelspolicy och som ett krav för valphänvisningen.

Källa:
www.skk.se
Hundens sjukdomar - Birgitta Wikström, 1996

Läs mer:

http://www.slu.se/forskning/veterinar/smadjur/ogon.html

http://www.doggy.se/doggy_rapport/rapport0304.pdf