HD - höftledsdysplasi

Höftledsdysplasi innebär felaktig utveckling av höftleden och det är en relativt vanlig åkomma hos storvuxna raser. Rubbningen i ledens utveckling sker under hundens uppväxttid och först när skelettet är "moget" går det att med god säkerhet bedöma höftledens status. Detta sker med hjälp av röntgen. Röntgenbilderna blir avlästa av en veterinär på SKK och graderas sedan 2000-01-01 enligt följande (inom parentes - avläsningsskala före 2000-01-01):

Symtom

Det är en omöjlighet att enbart med röntgenbilder avgöra om hunden lider av sitt höftledsfel. En del hundar är halta och visar andra tecken på smärta trots en lindrig dysplasi. En del hundar som har kraftig dysplasi kan vara helt symtomfria. Hundar med grad C visar sällan tecken på smärta eller hälta vid ung ålder, men de får i regel med tiden små pålagringar i leden som kan inskränka på rörelseförmågan när de blir gamla. En del hundar med grad D eller E kan vara kliniskt friska eller ha relativt litet besvär medan andra kan utveckla svåra tecken på smärta och rörelseinskränkning.

Diagnos

Hunden röntgas vid 12-18 månader och röntgenbilderna skickas till SKK för avläsning.

Ärftlighet

Riskerna för att en hund ska utveckla höftledsdysplasi är till stor del ärftligt betingade. Hundar som själv har höftledsdysplasi producerar oftare avkommor med dysplasi än hundar med normala höfter. Hundar med höftledsdysplasi ska därför inte användas i avel.

Hund med normala höfter kan producera avkommor med felutvecklade höftleder. Riskerna för att en hund som har normala höftleder producerar avkommor med höftledsdysplasi ökar om dess föräldrar och/eller kullsyskon har höftledsdysplasi.

Tollaren ingår i SKK:s genetiska hälsoprogram, vilket innebär att föräldradjuren ska ha känd höftledsstatus för att avkomma ska kunna registreras.

Källa:
Information om röntgenkontroll av leder - SKK

Läs mer:
Hundsport 10/2001
Hundsport 5/2002
www.skk.se
Patientföreningen Hundartros

Copyright © Nova Scotia Duck Tolling Retriever Klubben